BRR-danserna - Svenska Danssportförbundet
Hoppa till sidans innehåll

BRR-danserna


BRR står för Bugg- och Rock'n'Roll.


Lindy Hop är den äldsta av BRR-danserna som Svenska Danssportförbundet
administrerar. Lindy Hop kommer från USA där den utvecklades på 20-30 talet av
i huvudsak afroamerikanska dansare. Dansen var från början en foxtrotliknande dans med influenser från en rad olika danser som var populära under 20-talet, exempelvis Charleston, Black Bottom, Boogie Back med flera. Lindy Hop, som tidigare också benämnts Jitterbug, finns det flera förklaringar till uppkomsten av namnet. En är att "Jitter" var ett namn på whisky och "Bug" ansågs vara en irriterande person, som stötte emot andra. Ordet jitterbug har oftast översatts med darrlus. Av detta kan man förstå att de första, som dansade Jitterbug, kanske inte var så populära på dansgolvet. I USA är det dock så att man bland de afroamerikanska dansarna, som utvecklade dansen, alltid har haft ett annat namn nämligen "Lindy Hop". 

Enligt en anekdot uppstod namnet 1927, då svensken Charles Lindberg just flugit över Atlanten och folk i New York samlades på gatorna för att hylla honom. En tidningsrubrik löd då "Lindy hops the Atlantic" och när en reporter frågade en svart dansare som jazzade runt på gatan vad dansen kallades ska mannen ha svarat Lindy Hop! En annan förklaring kommer från en av de dansare som var bland de första med att utöva denna dans. Hans namn var George "Shorty" Snowden (clip). När han blev tillfrågad efter att ha vunnit en danstävling, vad det var för dans han utförde, hade han Charles "Lindy" Lindbergs Atlantflygning i färskt minne och svarade att det var "Lindy Hop". Namnet Lindy Hop är idag det namn vi har på tävlingsformen.

 

Dansen var i början foxtrotliknande, utan den spektakulära akrobatik som vi
förknippar den med. Den som var bland de första att lägga in akrobatik i Lindy Hop var Frank "Frankie" Manning (Videoclip; Hellzapoppin Swing Dance Scene, 1941). Detta skedde under en tävling på Savoy, där Frank och hans partner gjorde något som de tyckte bara var ett nytt steg, men som kom att ge dansen enny dimension. Frank har regelbundet varit i Sverige sommartid och fört dansens idéer och grunder vidare till svenska dansare bl a på danslägret Herräng Dance Camp. Centralpunkten för dansen var Harlem i New York, vilket var en helt annan miljö än dagens. På 7:e Avenyn flanerade folk i sina finaste kläder ute på en promenad eller på väg till något av de olika dansställen som fanns. Några av dessa nöjespalats är fortfarande omtalade som exempelvis Savoy och Cotton Club. Dessa ställen var enorma, där ibland 2 orkestrar uppträdde samtidigt. Här spelade en rad kända artister som Chick Webb, Count Basie, Benny Goodman m.fl. Efter ett tag bildades det uppvisningsgrupper av s.k. "Lindy Hoppers", som reste runt i USA och visade upp sin dans och på så sätt spreds dansen. Till Europa kom Jitterbug med amerikanska soldater under andra världskriget och fick i Sverige namnet Jitterbugg. Då grunden för dansen var Swingmusiken hade den sin höjdpunkt under 30-talet. Den karakteristik, som Lindy Hop i tävlingsform har idag, är i stort sett lik den som dansades under 30-talet.

Lindy Hop omfattar globalt två dansstilar, Savoy Style Lindy Hop som räknas som originalet och utövas mest i Sverige, samt Hollywood style Lindy Hop.


När man i Sverige tävlade i Lindy Hop under 1984-1987 hade man tre domare som bedömde en del var av dansen. De olika delarna var Stil, Dans och Show. Efter 1987 var alla domarna med och bedömde helheten med alla delar invägda. 

Mer om Lindy Hop (sve)

History of Lindy Hop (eng)



Boogie Woogie är den av danserna som tidsmässigt följer Lindy Hop. De första
varianterna av denna dans är vad vi i vanliga fall benämner som 50-tals
Rock.Vad man valt att göra med den moderna dansen Boogie Woogie, är att man ej har med den akrobatik som var typisk på 50-talet, utan koncentrerar sig på dansen som förbar pardans.

Rock´n´Roll är en vidareutveckling av 50-tals Rocken med akrobatiken
bibehållen. Här har man under en period från 60-talet och framåt utvecklat och
höjt svårighetsgraden på akrobatiken, så att det bland dagens elitdansare krävs mycket övning och träning innan man når de högsta nivåerna. Internationellt är det Rock´n´Roll som är den största dansgrenen med mästerskapstävlingar (EM och VM) för både proffs och amatörer. I Europa är det länder som Tyskland, Frankrike, Italien och öststaterna som dominerar denna danssport.

Bugg är i grunden en helsvensk företeelse, men börjar nu göra sitt antågande även i grannländerna samt på kontinenten och är också en variant av den Lindy Hop som kom till Sverige. I filmer från dansstället Nalen i Stockholm (ur Danssport nr 1, 1999) kan man se den svenska Lindy Hop som ligger till grund för dagens Bugg. Dansen utvecklades till den stil som dansas på dansställen i hela Sverige. Denna stil har givetvis olika dialekter och varianter, men grunderna är i stort sett lika i hela landet. Denna dans som är enkel i sin uppbyggnad och struktur, är den av våra danser som har flest tävlingsdansare och utövare på social nivå inom Svenska Danssportförbundet.

När man i Sverige började tävlingsdansa i Bugg under 70-talet fanns det en klass för allt, nämligen Fri Stil. Denna delades 1983 upp i Utebugg och Fri stil, men redan 1984 togs detta bort och en ny indelning gjordes. Den nya uppdelningen var Fri Stil och Rock.


Senare fick man den uppdelning man har idag och Bugg utvecklades
med stor entusiasm av dansare från hela Sverige. Idag är Bugg den dansgren som de flesta klubbar har som stomme i sin verksamhet och i många fall en sluss in till de andra danserna som Svenska Danssportförbundet administrerar.


Dubbelbugg började som en dans i tävlingssammanhang 1982-1983. Syftet med denna dans var att fånga upp de flickor som inte hade en tävlingspartner. Man räknade i början inte med att detta skulle få någon större omfattning, utan vara en litet inslag i dansen. Med facit i handen, kan vi idag se hur denna dansgren har utvecklats och vuxit sig större än både Rock´n´Roll och Jitterbug (Lindy Hop) i tävlingssammanhang.


Man kan här se att karaktären ändrats från "bugg med två tjejer" till en formationsdans med mönsterbildande kombinationer, som överstiger de första dansarnas vildaste drömmar. Man kan här se olika inriktningar genom åren, där en del trios satsat på fart som huvudingrediens medan andra prioriterat tekniska kombinationer. I dagens läge krävs det av paren att de skall behärska båda dessa delar samt kunna koreografi, då det 1991 blev tillåtet att i högsta klassens finaler ha egen musik för juniorer och vuxna.

Dubbelbuggens utveckling omfattar olika trendbrott, som går att följa genom åren. 1988 dansades det första mästerskapet i dubbelbugg och där var koreografierna starkt präglade av formationsteknik och mönsterbildandet. 1992 gick utvecklingen i riktning mot musikanpassning i slingorna och musikanpassade mönster. 1995 hamnade fokus mest på utförandet och år 2000 blev trendbrottet att det mer kom att handla om show och teater.

 

Formation har inom Tiodans funnits länge och i Rock´n´Roll ett
tiotal år. Nu har man även börjat med internationella tävlingar i formation för
Boogie Woogie. I Sverige är formationsdans, som tävlingsgren, relativt ny och
det har genomförts några tävlingar. Fortfarande har dock inte denna
danssport fått någon större spridning. Troligen kommer denna dansgren att
utvecklas och spridas av de som prövat på och växa med tiden.

West Cost Swing (WCS) är en social pardans från USA:s västkust, med rötter i Lindy Hop. West Coast Swing utvecklas och influeras hela tiden av andra danser.

Dansen bygger i grunden på ett antal basturer som kan varieras på otaliga sätt. Dansen är en så kallad "slotted dance" vilket innebär att varje par har en tilldelad area att dansa på till skillnad från andra sociala danser där man rör sig runt dansgolvet medsols i dansriktningen.

West Coast Swing är en icke koreograferad, förd pardans. Dansen har tonvikten på ”connection” och musikalitet. Parkänslan är viktig. Dansens rörelser karaktäriseras av en distinkt mjuk elastisk ”look” vilket är följden av den
grundläggande stretch/kompressionstekniken. Dansen har en flytande rörelse över golvet och dansarna är upprätta. West Coast Swing skall väl harmonisera med musiken och spegla dess intensitet och stämningar. Dansturerna skall hänga samman på ett naturligt och harmoniskt sätt utan att störas av några omotiverade stopp eller avbrott, man skall uppleva ett flyt i dansen. Den innehåller inslag av improvisationer där följaren ges större utrymme än i många andra pardanser.

West Coast Swing kan dansas till många olika musikstilar som exempelvis RnB,
Hiphop, blues och pop till ett företrädesvis lugnt tempo; ca 80 – 130 bpm

Uppdaterad: 17 OKT 2016 10:09
Skribent: DSF Kansli

Svenska Danssportförbundet 50 år

1_Utbildningar

Idrottstipset

1_play

 

logos

SM i Dans

Framåt för fler i rörelseFramåt för fler i rörelseFramåt för fler i rörelse

 

 

Sverigekarta

 

 

 

Framåt för fler i rörelse

Postadress:
Svenska Danssportförbundet
Idrottens hus, Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 08-699 60 00
E-post: This is a mailto link