Norrlandsbussen - Västerbottens återstartsresa för tävlingsdansare

I föreningarnas möjlighet att söka Återstartsstöd för den verksamhet som har försvunnit eller lidit på grund av pandemins restriktioner visar Umeå dansimperium på ett gott exempel för att motivera sina tävlingsdansare.

I de norra delarna av dans-Sverige har avstånd och långa resor alltid varit en faktor för tävlande. Med pandemins restriktioner blev denna faktor än tydligare när dansare inte fick resa samtidigt som lokala arrangemang, oftast behövde ställas in med kort varsel. När restriktionerna väl började lätta fanns inga tävlingstillfällen kvar för norrlandsklubbarna att arrangera, samtidigt som närmaste tävling söderut låg dryga 70 mil bort. Det blev helt enkelt för dyrt för föreningens tävlande par att åka så långt för att tävla.

Anna Morgansdotter från Föreningen Umeå Dansimperium märkte hur motivationen hos föreningens tävlingsdansare började tryta och oron blev stor för att dessa par skulle sluta helt och hållet. Anna fick sen höra att samma oro fanns i fler av distriktets föreningar.

"Jag kände att många av våra tävlingsdansare var på väg att sluta och fick samma oro bekräftat av andra föreningar här i norr. Folk dansade fortfarande, men det var tydligt att inte lika många kom samtidigt som närliggande tävlingar fortsatte att ställas in"

Annas lösning på allt detta blev att arrangera en gemensam bussresa till den kommande tävlingen i Karlstad för alla som kunde och ville åka. Efter rundringning samlade "Norrlandsbussen" tillslut tävlande och medlemmar från 8-9 olika föreningar.

Varför var det viktigt att organisera en bussresa till denna tävling i Karlstad?

  • Känslan var att många tävlande var på väg att sluta om inget skulle hände, speciellt när den enda kommande tävlingen i Skellefteå också blev inställd med kort varsel.

Vad var reaktionerna från dansarna när du berättade om resan och vad blev reaktionerna efteråt?

  • Första oroande frågan var såklart "Hur dyr kommer det att bli?". När jag berättade om det starkt subventionerade priset tack vare Återstartsstödet ville dock alla åka och de tävlande började t.o.m. att ringa runt till varandra för att få med alla. Bussen fylldes snabbt! Vi måste komma ihåg att dansarna behöver ta både fredag och måndag ledigt från jobbet för en tävling över 70 mil bort. Lägg där till resekostnaderna utöver det inkomsttappet. Att resan kunde genomföras med kraftig subventionering var direkt avgörande för att kunna åka.

Hur tror du andra föreningar kan inspireras av ert projekt?

  • Hitta på saker och sök! Vi i Umeå hade aldrig sökt bidrag tidigare. Det har funnits en rädsla för att känna sig som en tiggare eller att vi kommer med mössan i hand. Istället var bemötande bara positivt när jag kontaktade DSF för att beskriva vårt problem och våra behov. Det var mycket enklare än jag först trodde. Kanske blir föreningar från södra Sverige även pepp på att komma upp till oss i norr för att tävla utan att känna att ekonomin sätter stopp?
  • Samverkan mellan föreningarna och dansarna var något vi egentligen inte hade räknat med. Jag trodde att det "bara" skulle vara den ekonomiska biten som skulle vara det positiva med projektet, men så började vi lärde känna varandra och knyta kontakter där vi tidigare kanske mest sett varandra som konkurrenter. Känslan att tidigare kanske inte "våga" lära känna sina konkurrenter byttes istället snabbt ut mot känslan av gemenskap.

Vad gör dansarna just nu?

  • De tränar! För det första var denna resa ofantligt rolig. Förr i tiden var det mycket mer vanligt med gemensamma resor och detta gav alla tävlande en nytändning och ett engagemang som bara har vuxit sen dess. Vi och de andra föreningarna har nu behållit våra tävlande par och efter resan känner vi föreningar att vi kan göra så mycket mer tillsammans. Nu i helgen genomförs ett läger för norrlandsdansare, men redan på bussen pratade kunde jag presentera planerna för ett kommande sommarläger i Umeå, vilket i säg motiverade dansarna till mer träning.

 

Therése Gustafsson 22-05-03